Av Catharina

Efter viss vånda fick vi i alla fall till en titel på vårt gemensamma seminarium i torsdags. Och kunde starta nästan på utsatt tid

Eftersom tanken med våra försök var att de skulle hänga ihop och komplettera varandra känns det extra nyttigt att vi faktiskt försöker föra ihop resultaten allt medan mer och mer data analyseras. Genom att diskutera det vi får fram ur alla möjliga infallsvinklar kommer vi förhoppningsvis fram till nya spännande slutsatser. Men än så länge dröjer det. Visst ser vi skillnader och visst är de statistiskt säkerställda men det är ju sällan så att alla resultat pekar i en och samma riktning. Ibland ökar det och i bland minskar det och det gäller att förstå hur detta hänger ihop fysiologiskt! (å jodå, Fredrik hade fått ihop några kurvor åt mig – verkar som att magen hos alla tre arterna svarar sämre vid högre temp…  men om arterna skiljer sig åt sinsemellan har vi inte kommit till än).

Part IV i vår seminarieserie kommer förhoppningsvis i januari, då får vi se vad container-gänget har lyckats få ut av sina försök…

—-

På kvällen var det dags för presentation nr 2 – denna gång fick jag representera hela expeditionen och berätta om våra äventyr för en något grånad allmänhet. Men det kanske bara är de som har tid att roa sig en torsdag kväll Nåja, några yngre var där också och jag fick äntligen tillfälle att hälsa på vår trognaste (en av dem i alla fall) läsare – Kul att ses Myaraq!

Och en del intressanta frågor blev det, även om den första handlade om blommorna på avslutningsbilden..

Av Catharina

På torsdag är det seminariedags igen, den här gången med Albin, Henrik och mig själv.  Då får vi veta mer om livet ute i garaget – hur ”spännande” var det ? Och hur har det nu gått med Kerstins statistiska analyser? Vad tyckte simporna egentligen om att bli störda i tid och otid?  Och spelade temperaturen överhuvudtaget nån roll?

 

 

Förhoppningsvis blir det även några rykande färska resultat från mag-stripparna. Men det är inte min förtjänst i så fall… tur att det finns andra som kan jobba åt en Tack Fredrik för att du räddat mig!

Som om det inte vore nog med detta kan man komma till universitetets huvudbyggnad i Vasaparken på torsdag kväll och höra mer om vår resa. Då är det Naturvetenskapens kväll med flera spännande  föredrag under temat ”Med världen som arbetsfält”. Kl 18 drar det igång. Å självklart öppet för alla – välkomna!!

Av Catharina

Förra veckan var det dags att möta pressen igen – denna gång i form av Allas veckotidning!!

6/7  (Sanna kunde inte komma ifrån) av den kvinnliga delen av expeditionen (plus en liten simpa) fick leka värsta fotomodellerna i måndags Inte lätt att få alla att låta bli att blinka på samma gång. Sen blev några av oss intervjuade och fick återuppliva alla känslor och intryck… Man undrar lite vad journalisten ska lyckas knåpa ihop av det? Till nyår lär numret i alla fall vara ute i affärerna.

Av Kerstin

På plats på den arktiska stationen innebar mitt arbete en blandning av typiska jobb för en statistiker: försöksplanering, hur experimenten skall designas, dimensionering, statistiska modeller och metoder samt ibland andra rådgivande diskussioner. Förutom detta fick jag delta lite i labarbete samt syssla med något som jag uppskattade väldigt mycket: fysiskt arbete, oftast i form av att hämta vatten och is. Nu sitter jag vid datorn och längtar efter skottkärran.

Men efterarbetet är i full gång. Data ramlar in i en strid ström och jag sitter och funderar på och prövar användbara matematiska modeller för att beskriva data på bästa sätt. Men var inte oroliga, jag skall inte plåga er med formler eller matriser här! Albin och Henrik har försett mig med diverse mätresultat (syreförbrukning,  hjärtfrekvens, slagvolym, hjärtminutvolym, blodflöde samt kontraktioner i tarmen) gjorda på de tre olika simparterna vid olika temperaturer (se tidigare inlägg i bloggen från den 14 augusti).

Mätvärdena jag har fått är en extra utmaning eftersom någon enkel standardmetod inte kan tillämpas. Vi har nu flera mätningar på vardera fisk och kan givetvis inte bortse från att sådana värden hänger ihop, att de är beroende. Det gäller att hitta en bra modell för detta. Dessutom skall varje enskilt mätvärde förklaras av vilken art fisken tillhör och vilken temperatur den just då utsatts för.

Upplägget på försöken innebar att man både började och slutade försöksserien med samma temperatur som i havet. Lyckligtvis kunde vi konstatera att skillnaden i tex hjärtfrekvens mellan de två tillfällena med 9 grader var försumbar. Detta kan tolkas som att tiden och hur fiskarna hanterats under experimentens gång inte har haft någon nämnvärd inverkan på dem, vilket är en styrka i slutsatser och diskussioner och vi slipper bekymra oss om trender över tiden.

Några olika modeller för beroendena har kontrollerats och som tur var visade sig en ganska allmänt tillämpad modell  ha bäst anpassning till data. När man sedan tittar på inverkan temperaturerna och skillnaderna mellan arterna har vi fått fram en hel del spännande resultat. Skillnader i ”metabolic scope” har tex upptäckts både mellan arter (vid  samma temperatur) och inom en och samma art (vid de olika temperaturerna).

När det gäller de andra variablerna kan vi se samma temperatureffekter. Däremot var det inte alltid tillräckligt stora skillnader mellan arterna för att kunna dra en slutsats vare sig om skillnader eller om likheter. Jag är fullt medveten om att detta är ett typiskt kryptiskt uttalande från en statistiker. Man får väga sina ord i guldvåg när det gäller vilken typ av slutsats man kan dra och vilka man inte kan dra. Mer detaljer om våra resultat kommer förhoppningsvis att publiceras i någon väl ansedd tidskrift!

När man analyserar data kommer man ofta till slutsatser och får ”svar” på en del frågor. Ofta leder de nya kunskaperna till nya frågor. Man kanske har fått en insikt som ger nya vinklingar. Ofta kan man upptäcka saker genom att studera samspel (interaktioner) mellan förklarande variabler, som i vårt fall temperatur och art. Det finns säkert andra förklaringsvariabler som bör inkluderas i nya studier.

Så varför inte börja planera för nästa resa?

Av Catharina

Ibland måste man omvärdera hur man ser på sina resultat och hur man ska tolka dem. Man säger ju ofta att allt är relativt och det finns inga absoluta sanningar. Men i det här fallet är frågan om det absoluta är mer sant än det relativa…

Hänger ni med? Så här var det.
Michael satt och förberedde seminariet  i torsdags där han skulle redovisa sina och Eriks studier. De första analyserna visade hur rötsimporna verkade ha sämre förmåga att öka sin aktivitet (dvs mindre scope) vid högre temperatur (9C jmf med 6C). Allt stämde jättebra. Ända tills han försökte passa in värdena i den typ av kurvor som används just för att visa hur djur påverkas av temperaturförändringar (se tex arbeten av Pörtner och Farrell i bla Science 31 October 2008 eller Can. J. Zool. 2009 ). Då blev resultatet precis tvärtom – ju varmare desto bättre klarade sig fiskarna!

Det hela berodde på om man räknade förmågan (scope) i absoluta mått, tex hur många hjärtslag per minut fisken kunde öka med, eller som förändring jämfört med ursprungsvärdet. Tex om fisken hade en basal hjärtfrekvens på säg 20 slag i minuten och kunde öka till max 30, var ökningen tio slag, eller 50%. Vid en högre temperatur kanske frekvensen istället kunde öka från 30 till 41 slag/minut.  Ser man då till den realativa ökningen (som är 37%) kan resultaten tolkas som att fisken ”mår sämre” vid den högre temperaturen medan om man tittar på absolutvärdena så är ökningen större (om än bara ett slag).

Frågan är förstås vilket som är viktigast som mått på fiskens förmåga att klara nya förhållanden. Eftersom även basalnivån ändras när temperaturen ändras (vilket påverkar beräkningen av relativt men inte absolut scope) är det i det här fallet nog absolutvärdena som spelar störst roll. Vid andra jämförelser, tex mellan individer, arter eller vid diverse andra situationer där inte basalnivåerna nödvändigtvis skiljer sig åt kan det fortfarande vara högst relevant att tala om relativa förändringar. Och vi själva pratar ju om att vi kan fördubbla (eller kanske tredubbla ) vår kapacitet hellre än att säga hur många fler slag hjärtat kan slå.

Så vad är slutsatsen?
Att det inte alltid är så lätt att tolka data och olika beräkningar kan ge helt olika resultat. Beroende på vad man har för agenda kan man föra fram den genom att analysera data på olika sätt. I vårt fall kanske det skulle varit mer intressant att kunna visa att de tre grader som vattentemperaturen ökat sedan 2002 påverkat fiskarna negativt men så verkar det ju inte vara.
Och det är nog fiskarna glada över

Av Catharina

Så här såg det ut när Michael och Erik slogs med myggen bakom garaget – vad de kom fram till får vi förhoppningsvis veta i eftermiddag, när det är dags för del 2 i Grönlandsseminarieserien. Och kanske det där med scope inte var så lätt att förstå trots allt…

Av Catharina

Mat var ju ett genomgående tema, vid sidan av temperatur, för vår expedition där många av försöken gick ut på att se hur just födointag och nedbrytning påverkas av förändrade levnadsvillkor. Men även maten vi själva lagade och åt – som ni har förstått var den fantastisk!

Fast samtidigt gav den upphov till en del frågor och funderingar… vad får man och vad bör man äta? Slutsatsen är väl att det inte finns ett enkelt och entydigt svar men att man kan lägga många olika aspekter på frågan.

Ur hållbarhetssynpunkt är ju ofta närproducerat att föredra men Grönland har inget jordbruk i större skal och mycket av maten transporteras hela vägen från Danmark. Det avspeglar sig naturligtvis i utbud och priser, framförallt på frukt och grönt. Men även att mejeriprodukter framställs med lång hållbarhetstid – grädden i affären gick tex ut i januari 2010

Inuiterna har traditionellt levt på jakt och fiske och eftersom de aldrig varit särskilt många har de knappast haft någon större inverkan på bestånden av fisk, säl eller val. Och de har tagit tillvara det mesta på djuren de fångat. En nedgång i antalet bytesdjur slog genast hårt tillbaka mot dem.

Att jakt och fiske fortfarande är en naturlig del av samhället såg man tydligt. Man kunde tex möta unga pojkar på väg hem genom byn med gevär över axeln och det hängde torkad fisk lite varstans. Några stötte på en man som just skjutit en säl som han styckade och en annan man hade just kommit tillbaka från fastlandet där han skjutit fyra myskoxar.  Och i boden mittemot affären såldes olika sorters färskt kött beroende på vad som fanns tillgängligt – fisk, ren, myskoxe, säl eller val.

Självklart ska inga djur behöva lida men om man bortser från det – var ska vi dra gränsen? Är det bättre att äta dansk gris (och efter vårens debatt vet man ju hur illa många grisar behandlas) eller ko som transporterats långväga (och bidragit till global miljöpåverkan) än att äta lokalfångad val eller säl?

Handlar det bara om hur hotade arterna är? Och var i så fall? Ingen skulle nog få för sig att äta våra få svenska myskoxar men runt Kangerlussuaq finns det över 10000 – troligtvis tillräckligt många för att kunna upprätthålla kommersiell jakt. Så handlar frågan istället mest om vilka djur som är för söta och/eller för kloka för att man ska äta dem?
Klart var iaf att frågan engagerade, även om alla inte var överens.

Av Catharina (med benäget bistånd)

Siffror av olika slag börjar ramla in så smått, och Kerstin har fullt upp. Men alla får kanske inte plats i kommande vetenskapliga artiklar. Så här kommer en sammanställning av resan från en lite annan synvinkel…

—–

Kilo is vi hämtade från havet varje dag: ca 30

Liter havsvatten vi släpade varje dag: 180-240

Isberg som flöt förbi… oräkneliga

Myggbett… detsamma, men myggorna var åtminstone så långsamma att de fick betala med livet för att de försökte göra oss anemiska

Valar som Lisa såg: 4, men i slutänden fick alla sett åtminstone en val utom Sam?

Maskar Lisa plockade: 0

Maskar Kerstin plockade: 0

Krabbor Sanna och Linda fick i burarna: noll?

Mål G-44 la i GM: 15 (å släppte bara i 3!)

Volt i vattnet i garaget: 220, fast sen ”bara” 70…

Ostar som gått åt: ungefär en om dagen

Kilo havregryn som gick åt: 8 (som vi övertog från nån tidigare grupp som tydligen tröttnat på havregrynsgröt…  Å andra sidan måste vi efterlämnat ganska mycket müsli  eftersom någon okänd envisades att köpa mer hela tiden trots att vi inte öppnat de paket vi redan hade)

Priset på en Tuborg på puben: ca 30 DKK

En flaska vin på Arthurs: 625 DKK…

Priset på en liter bensin till Frantz båt: 4.50 DKK (kan alltså knappast varit ekonomiska orsaker till att Erik & co inte tankade innan de gav sig ut …)

Matkostnad per dag i genomsnitt: 83 DKK

Antal arbetsdagar: 334

Blogginlägg per dag (medan vi var på plats): 3.33

Bärbara datorer per person: 1.19

Datormöss per dator: 0.3? (= hårdvaluta!)

Publikationer som blir resultatet av hela resan: den verkligt stora frågan som vi alla ser fram emot att få svaret på

Summa: 1619.32?!?… Vad säger då? Tur vi har en statistiker som kan hjälpa oss att visa om det egentligen är sant;)

Av Catharina

Torsdagens seminarium lockade storpublik! Iaf jämfört med hur många vi vanligtvis brukar vara på torsdagarna -  tur att jag köpt dubbelt så många vetekransar!

Michael inledde med lite grönländsk musik och berättade sedan om varför just Grönland är så intressant när det gäller klimatförändringar. Blev en tillbakablick till Svante Arrhenius och August Kroghs arbeten för över hundra år sen, då de förutspådde en hel del av det som håller på att hända idag. Och självklart en del färskare rapporter om hur vatten- och lufttemperatur både på Grönland och globalt har ändrats.

Å jag tror att alla som var där faktiskt förstod vad scope innebär, dvs utrymmet vi har att öka vår aktivitet över basalnivån, och hur det finns en optimal temperatur där scope är som störst. Högre, eller lägre, temperatur har en negativ effekt, dvs det finns inte lika mycket utrymme att jaga, äta, fly eller fortplantas.

Sen var det bildvisning! Och alla vi som var med  på resan drabbades av kollektiv nostalgi och ville genast åka tillbaka när vi såg isbergen och bergen igen…  Tror alla andra var rätt nöjda också, å ingen klagade över att klockan hunnit bli nästan halv fem innan vi var klara.

Av Catharina

En viktig del av hela projektet har ju varit att sprida information, både om hur klimatförändringar kan tänkas påverka djurliv och om vad vi som forskare faktiskt sysslar med. Och det har vi ju tex gjort här. Men ibland måste man ju lämna cybervärlden…

Vissa har redan varit ute och berättat om vår resa för andra. Albin, Henrik och Michael åkte tex nästan raka vägen från Grönland till ett fiskfysiologi-möte på Kristineberg, där de höll en presentation som tom innehöll en del färdiganalyserade data Henrik har sen haft ungefär samma presentation på en gemensam dag för andra doktorander (och forskare) inom naturvetenskapliga fakulteten som gick av stapeln häromveckan.

Och på torsdag är det dags igen. Som första delen i en miniserie (hmmm… undrar hur en sådan definieras?) inom zoofysiologernas  ”vanliga” seminarieserie under hösten kommer Michael att ge en allmän bakgrund till varför vi överhuvudtaget kom på idén att åka till Grönland. Följt av bildvisning där Fredrik har valt och vrakat och sållat fram sina absoluta toppbilder av alll de hundratals (tusentals?) han tog. Så vill ni träffa oss, är det bara att ta vägarna förbi zoologen på torsdag  (1/10) kl  15!

Fortsättning kommer att följa senare i höst, då de olika gruppena kommer att presentera projekten i mer detalj och vad resultaten säger så här långt. Håll ögonen öppna på zoologens hemsida så får ni titlar och tider!