Skrivet av: gripgreenland | 26 juli 2009

Låt hjärtat va’ me’!

Om fiskens (eller något annat djurs) kroppstemperatur stiger ökar metabolismen och cellerna i kroppen behöver mer syre. Det innebär att hjärtat måste pumpa ut mer blod till vävnaderna för att tillgodose det ökade syrebehovet. Syrebehovet kan också öka på grund av t.ex arbete eller födointag.. Till exempel om fisken måste fly undan ett rovdjur krävs mer energi till musklerna. Eller när man ätit behöver mer blod skickas till framförallt magtarmkanalen.

Frågan vi ställer oss i det här delprojektet är hur samspelet mellan blodflöde och födointag ser ut i arktiska fiskar. Vi är framför allt intresserade av att se hur stor del av blodet som hjärtat pumpar totalt (den så kallade hjärtminutvolymen) som går till magtarmkanalen hos en hungrig fisk, och hur detta förhållande förändras efter att fisken har ätit. Och naturligtvis är försöken kopplade till temperaturförändringar. Kommer fördelningen av blod att se likadan ut om temperaturen stiger ett par grader? Detta kan ha avgörande betydelse för fiskens förmåga att tillgodogöra sig maten den äter.

Hos oss (däggdjuren) sker ökningen i magtarmblodflöde efter en måltid genom att blod omfördelas, d.v.s. man ser ingen ökning i totala mängden blod som hjärtat pumpar utan blodflödet till vissa delar, t.ex inaktiva muskler minskar istället. Hos fiskar utanför polarområdena har man däremot sett att det ökade blodflödet till magtarmkanalen till stor del beror på att hjärtat pumpar mer blod. Någon omfördelning behöver alltså ofta inte ske.

Hur detta ser ut hos fiskar som lever i Arktis vet man ännu inget om. Av extra stort intresse är hur dessa djur påverkas av en ökad vattentemperatur och om deras hjärtan fortfarande kan klara av att pumpa den mängd blod till magtarmkanalen som krävs för att processa födan om temperaturen stiger?

MAX, HS, ES , CO

Advertisements

Kategorier

%d bloggare gillar detta: