Skrivet av: gripgreenland | 08 oktober 2009

Närproducerat?

Av Catharina

Mat var ju ett genomgående tema, vid sidan av temperatur, för vår expedition där många av försöken gick ut på att se hur just födointag och nedbrytning påverkas av förändrade levnadsvillkor. Men även maten vi själva lagade och åt – som ni har förstått var den fantastisk!

Fast samtidigt gav den upphov till en del frågor och funderingar… vad får man och vad bör man äta? Slutsatsen är väl att det inte finns ett enkelt och entydigt svar men att man kan lägga många olika aspekter på frågan.

Ur hållbarhetssynpunkt är ju ofta närproducerat att föredra men Grönland har inget jordbruk i större skal och mycket av maten transporteras hela vägen från Danmark. Det avspeglar sig naturligtvis i utbud och priser, framförallt på frukt och grönt. Men även att mejeriprodukter framställs med lång hållbarhetstid – grädden i affären gick tex ut i januari 2010 🙂

Inuiterna har traditionellt levt på jakt och fiske och eftersom de aldrig varit särskilt många har de knappast haft någon större inverkan på bestånden av fisk, säl eller val. Och de har tagit tillvara det mesta på djuren de fångat. En nedgång i antalet bytesdjur slog genast hårt tillbaka mot dem.

Att jakt och fiske fortfarande är en naturlig del av samhället såg man tydligt. Man kunde tex möta unga pojkar på väg hem genom byn med gevär över axeln och det hängde torkad fisk lite varstans. Några stötte på en man som just skjutit en säl som han styckade och en annan man hade just kommit tillbaka från fastlandet där han skjutit fyra myskoxar.  Och i boden mittemot affären såldes olika sorters färskt kött beroende på vad som fanns tillgängligt – fisk, ren, myskoxe, säl eller val.

fiske montage2

Självklart ska inga djur behöva lida men om man bortser från det – var ska vi dra gränsen? Är det bättre att äta dansk gris (och efter vårens debatt vet man ju hur illa många grisar behandlas) eller ko som transporterats långväga (och bidragit till global miljöpåverkan) än att äta lokalfångad val eller säl?

Handlar det bara om hur hotade arterna är? Och var i så fall? Ingen skulle nog få för sig att äta våra få svenska myskoxar men runt Kangerlussuaq finns det över 10000 – troligtvis tillräckligt många för att kunna upprätthålla kommersiell jakt. Så handlar frågan istället mest om vilka djur som är för söta och/eller för kloka för att man ska äta dem?
Klart var iaf att frågan engagerade, även om alla inte var överens.

Advertisements

Responses

  1. Val & säl. Såklart. & ren. & fisk. & fåglar.


Kategorier

%d bloggare gillar detta: