Skrivet av: gripgreenland | 31 januari 2011

Havsförsurning… lite teori

Av Catharina

Under Grönlandsexpeditionen pratade vi ju mest om temperaturförändringar även om framförallt Sam höll på en del med CO2 i havet och resulterande pH-förändringar (slutsatsen var att just Grönland inte var det mest optimala stället att göra dessa mätningar och försök eftersom inget stämde med teorin..). I TEMpHO kommer pH-förändringar att spela en mycket mer framträdande roll så det kanske är på plats att förklara lite om hur CO2, pH och försurning hänger ihop.

När vi släpper ut CO2 i luften kommer en stor del att tas om hand av haven (som utgör mer än 70% av jordens yta). Och det är ju bra – då minskar växthuseffekten. Men CO2 omvandlas i vatten till kolsyra (H2CO3) – alltså något som är surt och därmed påverkar pH i havet neråt (ju surare desto lägre pH, dvs desto fler vätejoner (H+) finns i vattnet). Följande reaktionskedja förklarar delvis hur det hänger ihop.

CO2 + H2O H2CO3 HCO3 + H+ 2 CO32− +2 H+

Koldioxid och kolsyra står i jämvikt med varandra – ju mer som finns av det ena desto mer bildas av det andra, det vill säga reaktionen drivs åt en ena eller andra hållet. Kolsyra står dessutom i jämvikt med bikarbonat och karbonat där vätejoner samtidigt avges.

I stort sett alla processer i levande organismer påverkas av pH. Man uppskattar att pH har sjunkit med 0.1 enhet de senaste 200 åren, det vill säga sen den industriella revolutionen på 1700-talet. 0.1 enhet låter kanske inte mycket, men eftersom pH anges på en logaritmisk skala motsvarar varje enhet 10 gånger. En minskning på 0.1 enheter innebär därför att vätejonkoncentrationen har ökat med mer än 25%.

Och vi har inte sett slutet än, långt därifrån. Forskare har beräknat att pH kommer att fortsätta sjunka med ca 0.5 enheter till år 2100 (Haugan and Drange (1996) Effects of CO2 on the ocean environment, Energy Conversion and Management 37 (6-8):1019-1022).

Ett annat problem när mer CO2 tillkommer är att mängden kalciumkarbonat, som bland annat behövs för att bygga upp skelettet hos många marina arter, minskar genom denna reaktion:

CaCO3+ CO2 + H2O →2 HCO3 + Ca2+

Exakt vad som kommer att hända vet vi inte än. TEMpHO är därför en viktig kugge för att få kunskap att kunna förutspå vad som händer vid olika tänkbara framtidsscenarier.

Här kan ni läsa mer om havsförsurningen och eventuella effekter på den biologiska mångfalden i haven.

Advertisements

Kategorier

%d bloggare gillar detta: